bravebreath

Jag hoppas att kontrasten mellan detta inlägg och det föregående ska ger er en hyfsat bild över mina båda sidor. De är faktiskt oroande olika, fasten jag tycker mycket om dem båda två. Som ni av min text rentav borde upptäcka så gott som medelebart, är jag idag inte lika bedrövad som föregående dagar, då jag frossat i djupaste självmedladinde och analyser av meningen med livet. Jag oroar mig själv, jag nämde det va?
Det betyder ju på intet sett att det jag skrivit tidagre inte är sant. Det är väldigt sant. Mycket mer sant än det här, åtminstone är det så jag alltid uppfattat de här två sidorna. Båda är jag, men den här är ändå inte riktigt lika sann som den andra. Som ni märker av mina fortsattat tjatiga analyser av mig själv så gömmer den sig där under ytan. Ush, ibland är vi nästan lite skrämmande, vi människor.

Vad dagens inlägg ska handla om vet jag tyvärr inte. Jag hade tänkt ta till något lite skojigare än alla mina problem och svagheter osv. men det går lite trögt med fantasin...
Ska vi säga att jag tåerkommer när jag har något samart på g?