Cikoria
"Jag älskar dig."
När du inte kan svara. Får du stå tyst och titta på.
Så många gånger, som när jag mötte hennes blick, rörde sig i mitt bröst.
Saker förändras alltid.
Det var ett av de misstag som skulle bli vårt fall. Det första.
Vi fick inte tid att förstå då, och ingen annan ville.
Men att se in i hennes ögon över bordet, var det som fick världen att rasa runt oss.
Mitt fel.
Men ånger är omöjligt att känna, när jag vet.
I hennes ögon såg jag samma insikt.
Kärlek kan inte tyglas. Inte hatas.
Fasten så gärna jag ville avsky dig för din egen skull, så har jag altigenom vetat.
Förnkelse kan man inte leva i, och trots tystnaden var vi båda medvetna.
Ett sanningens ögonblick i ett liv av lögner. Efteråt ska allting fortsätta, förgäves.
För i slutet, när all tid vi stulit förfallit i minnen.
Så skulle det ändå inte fungerat.
När i hjärtat ord att inte säga exploderar
Kan du på intet sett blunda
Vist visste vi från början,
Men ändå
När du inte kan svara. För du stå tyst och titta på.
"Jag älskar dig."
När du inte kan svara. Får du stå tyst och titta på.
Så många gånger, som när jag mötte hennes blick, rörde sig i mitt bröst.
Saker förändras alltid.
Det var ett av de misstag som skulle bli vårt fall. Det första.
Vi fick inte tid att förstå då, och ingen annan ville.
Men att se in i hennes ögon över bordet, var det som fick världen att rasa runt oss.
Mitt fel.
Men ånger är omöjligt att känna, när jag vet.
I hennes ögon såg jag samma insikt.
Kärlek kan inte tyglas. Inte hatas.
Fasten så gärna jag ville avsky dig för din egen skull, så har jag altigenom vetat.
Förnkelse kan man inte leva i, och trots tystnaden var vi båda medvetna.
Ett sanningens ögonblick i ett liv av lögner. Efteråt ska allting fortsätta, förgäves.
För i slutet, när all tid vi stulit förfallit i minnen.
Så skulle det ändå inte fungerat.
När i hjärtat ord att inte säga exploderar
Kan du på intet sett blunda
Vist visste vi från början,
Men ändå
När du inte kan svara. För du stå tyst och titta på.
"Jag älskar dig."
Watch Out
Jag hoppas att kontrasten mellan detta inlägg och det föregående ska ger er en hyfsat bild över mina båda sidor. De är faktiskt oroande olika, fasten jag tycker mycket om dem båda två. Som ni av min text rentav borde upptäcka så gott som medelebart, är jag idag inte lika bedrövad som föregående dagar, då jag frossat i djupaste självmedladinde och analyser av meningen med livet. Jag oroar mig själv, jag nämde det va?
Det betyder ju på intet sett att det jag skrivit tidagre inte är sant. Det är väldigt sant. Mycket mer sant än det här, åtminstone är det så jag alltid uppfattat de här två sidorna. Båda är jag, men den här är ändå inte riktigt lika sann som den andra. Som ni märker av mina fortsattat tjatiga analyser av mig själv så gömmer den sig där under ytan. Ush, ibland är vi nästan lite skrämmande, vi människor.
Vad dagens inlägg ska handla om vet jag tyvärr inte. Jag hade tänkt ta till något lite skojigare än alla mina problem och svagheter osv. men det går lite trögt med fantasin...
Ska vi säga att jag tåerkommer när jag har något samart på g?
Det betyder ju på intet sett att det jag skrivit tidagre inte är sant. Det är väldigt sant. Mycket mer sant än det här, åtminstone är det så jag alltid uppfattat de här två sidorna. Båda är jag, men den här är ändå inte riktigt lika sann som den andra. Som ni märker av mina fortsattat tjatiga analyser av mig själv så gömmer den sig där under ytan. Ush, ibland är vi nästan lite skrämmande, vi människor.
Vad dagens inlägg ska handla om vet jag tyvärr inte. Jag hade tänkt ta till något lite skojigare än alla mina problem och svagheter osv. men det går lite trögt med fantasin...
Ska vi säga att jag tåerkommer när jag har något samart på g?
