Muhubuh

Låt mig uttrycka skrivkrampå så här:

Jag har lärt mig mycket om mig själv.
Och om annat.
Om Mycket, det mesta.
Men ingenting om ord.
Det jag egentligen skull lära mig något om.

Jag har inga bilder men det var jätteroligt. Nästan hela tiden. Och när det inte var jätteroligt så var det väldigt ojätteroligt. Men det märktes väl så det behöver jag inte prata om.
Läger är verkligen underbart. En egen liten värld där man kan vara någon annan. Och möta många andra.
Jag gillar det verkligen.
Men nu är man hemma och snart börjar skolan och allting och snart är det slut och jag känner att det känns inte bra.

I alla fall, just nu är jag helt uppslukad av Wuthering Heights. Ohh, underbart bra bok jue! Jag såg filmen och blev helt såld och bara kastade mig över boken som jag varit sugen på lääänge... Fast de är korkade så klart och så... självupptagna och elaka?
Jag skulle smälta in perfectó.
Väx upp, ellen. Do it.

Det regnar inom mig när solen stryker tårar från kinden

Jag är inte ett dugg pepp idag.
Jag vill till Liseberg, att Molly ska komma hem så vi kan tälta och aldrig att sommaren ska ta slut fasten det bara är typ 3 veckor kvar. Och idag ska jag hem till min far, och jag vet att jag inte har något emot det när jag är där, men att ta mig dit käns så jobbigt och just nu vill jag verkligen bara vara hemma och typ gräva ett hål som jag kan sätta mig o gråta i och sen aldrig mer gå ut igen. Eh, ja.
Alltså inte så pepp idag.
Fast igår var en mycket mysig dag. Och natten/kvällen i förrgår med. Men liksom vad jobbigt allting ska vara. Varför då?


Med dessa så gråa tankar vänder Nana sitt ansikte mot fönstret. Den bleka skuggan av hennes ansikte ser vattning ut där den tom på uttryck flimmrar tillbaka mot henne. Tysta regntårar letar sig sakta ned för dess mjölkfärgade kinder.

Runt om henne verkar tystnaden växa som ett moln.


Nana kan känna hur hon blir ensam igen. Sitter kvar, betraktar den tomma luften framför sig. Önskar för en sekund hon kan få vara någon annan.






Återfall Återigen

Allt som inta ska vara
Är när ingetning blir
Som det skulle

RSS 2.0