Det regnar inom mig när solen stryker tårar från kinden
Jag är inte ett dugg pepp idag.
Jag vill till Liseberg, att Molly ska komma hem så vi kan tälta och aldrig att sommaren ska ta slut fasten det bara är typ 3 veckor kvar. Och idag ska jag hem till min far, och jag vet att jag inte har något emot det när jag är där, men att ta mig dit käns så jobbigt och just nu vill jag verkligen bara vara hemma och typ gräva ett hål som jag kan sätta mig o gråta i och sen aldrig mer gå ut igen. Eh, ja.
Alltså inte så pepp idag.
Fast igår var en mycket mysig dag. Och natten/kvällen i förrgår med. Men liksom vad jobbigt allting ska vara. Varför då?
Jag vill till Liseberg, att Molly ska komma hem så vi kan tälta och aldrig att sommaren ska ta slut fasten det bara är typ 3 veckor kvar. Och idag ska jag hem till min far, och jag vet att jag inte har något emot det när jag är där, men att ta mig dit käns så jobbigt och just nu vill jag verkligen bara vara hemma och typ gräva ett hål som jag kan sätta mig o gråta i och sen aldrig mer gå ut igen. Eh, ja.
Alltså inte så pepp idag.
Fast igår var en mycket mysig dag. Och natten/kvällen i förrgår med. Men liksom vad jobbigt allting ska vara. Varför då?
Med dessa så gråa tankar vänder Nana sitt ansikte mot fönstret. Den bleka skuggan av hennes ansikte ser vattning ut där den tom på uttryck flimmrar tillbaka mot henne. Tysta regntårar letar sig sakta ned för dess mjölkfärgade kinder.
Runt om henne verkar tystnaden växa som ett moln.
Nana kan känna hur hon blir ensam igen. Sitter kvar, betraktar den tomma luften framför sig. Önskar för en sekund hon kan få vara någon annan.
Kommentarer
Trackback
