bravebreath

När allting blir jobbigt så gömmer jag mig i mina ord.
Glömmer mig.
Tömmer mig.
På allt sånt där jobbigt som typ finns. Och stör.
Ush jag är en ond och elak människa som när jag blir upprörd av någon nledning, bara sårar alla runt om kring mig.
Ord är bra. Så länge de står i svart mot vitt.
Det är när de tar form i luften som de börjar fräta. Och leva.
Det underbara fruktansvärda.
Förlåt.
Men jag är så fruktansvärt trött på att alltid dölja känslor och alla har en dålig dag ibland och det finns tusen till lika dåliga undanflykter och ursäkter det jag engentligen menar med den här meningen som jag inte tänker ha någont skiljetecken i av ren protest är att jag faktiskt är ganska så väldigt ledsen.
Ganska så faktiskt hela tiden.
Och jag är ledsen som det gör er ledsna, men.
Vad ska jag göra åt det?

När allting blir så här jobbigt. Så glömmer jag mig i mina ord.